Blommor lockar – men trafiken avgör risken

Blomrika vägkanter kan ge viktig mat åt humlor och andra pollinerande insekter. Samtidigt kan samma miljö bli farlig när trafiken är tät. Det visar en ny studie från Lunds universitet, som har undersökt hur humlor påverkas av olika trafikintensitet längs vägar i Skåne.

Studien är relevant även för kommuner som Bjuv, där både större och mindre vägar passerar genom odlingslandskap och tätorter – och där vägkanter ibland lyfts som möjlig yta för biologisk mångfald.

Kartlade 60 vägkanter med hjälp av tränade hundar

Forskarna har inventerat 60 vägkanter runtom i Skåne. Som hjälp användes specialtränade hundar som lärt sig att sniffa efter humlebon. Undersökningen jämförde antalet levande och döda humlor längs vägar med olika trafikflöden.

Resultatet pekar på en tydlig skillnad: fler döda humlor hittades när trafikflödet var högt jämfört med när det var lågt.

– Längs de minst trafikerade vägarna hittade vi knappt några döda humlor alls, men redan vid runt 4 000 fordon per dygn hittade vi fler döda än levande humlor under våra inventeringar, säger Sofia Blomqvist, doktorand vid Lunds universitet.

Få humlebon vid normal trafik

Enligt forskarna fanns det i princip inga humlebon i vägkanter längs normaltrafikerade sträckor. De bon som hittades låg nästan uteslutande i privata vägkanter utan trafik eller med mycket lågt trafikflöde.

Det innebär, enligt studien, att:

• Det främst är lågtrafikerade vägar som verkar bidra med boplatser för humlor.
• Dödligheten längs dessa lågtrafikerade sträckor var låg i inventeringarna.

Forskarna lyfter att en stor del av Sveriges vägnät består av just lågtrafikerade vägar, vilket kan ge möjligheter om insatser för blomrika vägkanter riktas dit.

– Vissa sådana vägar är privata så markägare, allmänheten och vägföreningar har stora möjligheter att anpassa skötseln för att gynna den lokala floran och humlor. Många skulle säkert vara villiga att minska på klippningen för att hjälpa humlorna, säger Sofia Blomqvist.

Trafikverket: lättare att välja rätt åtgärd

Studien är finansierad av Trafikverket för att öka kunskapen om samspelet mellan vägkanter och natur. Trafikverkets sakkunnige Johan Rydlöv framhåller att resultaten kan göra det enklare att prioritera rätt insatser.

– Detta ökar vår möjlighet att arbeta med effektiva åtgärder. Nu kan vi bättre förutsäga när en åtgärd blir bra för pollinatörer, säger han.

I vägkanter finns ofta blommor som var vanligare förr, som blåklockor, prästkragar och åkervädd. I Trafikverkets miljöarbete ingår att identifiera artrika vägkanter och anpassa skötsel, exempelvis genom att minska klippningen så att blommor hinner sätta frö och ge mer föda till pollinatörer.

Vägkanter lyfts – men ska inte ersätta andra naturmiljöer

Artrika vägkanter har nyligen lyfts i diskussionen om hur Sverige ska nå EU-målet om 30 procent skyddad natur. I Sveriges restaureringsplan har ett förslag varit att statligt stöd till enskilda vägar kan användas för restaurering av natur i vägkanter.

Samtidigt betonar forskarna att vägkantsinsatser inte bör tränga undan annat naturvårdsarbete.

– Även om anpassad skötsel längs lågtrafikerade vägar kan vara värdefull för att gynna biologisk mångfald bör denna typ av miljö inte ses som en ersättning för traditionella bevarandemiljöer såsom naturbetesmarker och slåtterängar, säger Sofia Blomqvist.

Studien är publicerad i tidskriften Biological Conservation med titeln: High traffic-related mortality and few nests indicate limited value of public road verges for bumblebee populations.